måndag 9 maj 2011

Jag går


Nu är jag en liten gåendes tjej.....Äntligen har jag nog hört mamma och pappa säga en del under helgen. Fattar inte varför de har tjatat så mycket om det. Bättre sent än aldrig, eller hur är nu ordspråket?



Sen i torsdags tänkte jag att jag skulle försöka förflytta mig lite mer på mina apostlahästar. Ivrigt påhejad av mamma och storebror. Gick några rundor mellan väggen och soffan och tillbaka till väggen igen. Så där höll jag på ett tag.
I fredags sen när jag vaknade tyckte jag att det var ju inte så farligt det där med att se världen lite högre uppifrån och marken lite längre ner. Så då brydde jag mig inte längre om att ta mig ner på golvet för att förflytta mig. Tänk vilka miner jag fick se i allas ansikten.....Stora munnar så där som sa Bravo hela tiden.
Hela helgen har jag sen övat upp mig i denna nyvunna teknik, kommit på att det numera går nästan snabbare att försöka rymma från resten av familjen. Övade en hel del på det när vi var på Hard Rock Café i söndags eftermiddag. Det var skoj. Oj vad jag skrattade  när de andra upptäckte att jag var borta......hihihihi.
Just ja. Min bror han är lite busig han med. Han målade hela sitt ansikte så han såg ut som en tiger när vi var på restaurangen. Jag tyckte inte att han var farlig, bara roligt!

Nä nu är mina ben lite trötta......ska man vila dom ibland?

2 kommentarer:

  1. Heja tjejen. Hon ser riktigt stolt ut. Hon hade nog bestämt sig att nu är det dags att släppa taget! Ludvig ser jättehäftig ut. Har han tvättat sig? Kramar. Mormor.

    SvaraRadera
  2. Går och går? Tycker snarare att hon springer. Påminner starkt om en, henne närstående släkting som också alltid sprang ( helst i annan riktning än övriga familjen) och som vid en aktningsvärd ålder av 24 inte har slutat springa ännu. Men lilla A har ju egentligen behärskat konsten ganska länge. Har bara inte velat släppa taget . Född envis eller? Precis som resten av familjen (med undantag för Farmor)! Så härlig Ludvig ser ut! Minns en tid när han var så rädd för ansiktsmålade barn att han knappt vågade ens titta på kompisarna på förskolan när de var målade.Tiderna förändras!Ni ser ut att ha haft en härlig helg. Hoppas ni får en skön vecka. Hit har våren kommit, med bitvis sommarvärme. Önskar er detsamma. Kramar till er alla.Farmor

    SvaraRadera