måndag 17 december 2012

Lucia och annat julmys

Förra helgen hade vi turen att få uppleva två luciatåg.
Det första var ett tåg fullt av småttingarna från svenskskolan.
De hade övat flitigt på både sånger och vad innebörden av Lucia är.
Svenska traditioner är till för att föras vidare och något vi tar på stort allvar, speciellt viktigt är det när man inte längre bor i Sverige!

Det andra tåget var på ambassaden, just på dagen L. Jag och lille L fick åka dit själva, då maken var borta och lilla syster yster återigen drabbats av dubbelsidig öroninflammation.
Förutom skönsjungande svenskstudenter från Bukarests universitet, bjöds det på lussekatter och köttbullar.

Kan väl för övrigt nämnas att jag stod för fikat i fredags igen och då blev det återigen lussekatter. Är det snart jul så är det!
Julgranen är också smycka och vi hade två medhjälpare som gärna ville vara med. Den ena av dom skulle dock mest bara busa, gissa vem.....




måndag 10 december 2012

Snö

Vaknade i morse, tittade och såg inget annat än....just det.....snö.
Så har det då kommit även till oss.
Och med snön kommer också kaoset, förvirringen och den totala avsaknaden av ansvar och empati.

Barnen var själaglada att de äntligen kunde gå ut, kasta snöboll och göra snöänglar. Har sett hur det snöat i Sverige och längtat och längtat.
Själv kan jag väl inte säga att jag har längtat och längtat, snarare fruktat.
Dels på grund av att vi ännu inte plockat ner studsmattan och dels för trafikkaoset som blir än värre när snön lägger sitt fina vita täcke på marken.

Idag tog det mig 40 min för att bara ta mig ut till stora vägen, ca 4 km. På denna sträcka har man kunnat konstatera att det är sniglar på vägen. Och de som inte vill anpassa sig (har empati och medkänsla för medtrafikanter) kör helt sonika ut i mötande vägfil och dundrar om hela kön. I bästa fall kan de smita in någonstans längre fram i kön, annars möts de av ilskna tutor och bilar som nästan kör i diket och varpå kön blir ännu längre för oss laglydiga.
Vi kan också konstatera att skotta snö är det ingen som gillar. Det åker iväg dit det är snabbast att skyffla det för stunden, dvs ingen framtidsförhållning här inte. Ofta åker snön ut på vägen och möts av bilarna istället......hmmmm.
Kan inte heller låta bli att förundras över det faktum att man inte har denna framförhållning när det gäller snön. Vi vet att det kommer att komma mer snö.....börja då bygg på snöhögar som ligger så långt bort som möjligt från det som ska röjas, så det blir enkelt att hålla rent det nyskrapade, även när det kommer mer snö och högarna måste fyllas på. Enklare att hålla rent från snö och det blir mindre kaos när det annars i detta fall blir mindre och mindre yta att köra/parkera på.
Det som också är så fascinerande är arbetslaget det tar att skotta. Minst 10 man som ska skotta en yta på 5m2, samtidigt och självklart minst 2 förmän/kvinnor som pekar på var man ska skotta. Det är effektivisering på hög nivå! ( ja lite ironisk är jag nog)

Nåja.....lek i snön, check. Varm choklad, check.
Låt vintern komma!


söndag 9 december 2012

Julfest

Igår var det dags för det första julbordet.
Det är alltid det bästa, att äntligen få äta lite julmat igen, som är så gott.
Det som var annorlunda med i år var att det inte var svenskt, utan ett norsk julbord. Vilket innebar nya läckerheter som "pinnekött" (inte min favorit, men väl makens), hummer, kålrotsstomp och en hel del annat.

Julmysigt med musik, champagne, en massa barn som lekte över alla åldersgränser och en hel drös med härliga vänner. Synd att man inte kan ha det så alltid, men det är skönt att det är 2 veckor kvar till jul så att man hinner längta lite till















måndag 3 december 2012

Julmys

I helgen har vi fått vår första juldos.

Förra fredagen var det ledigt eftersom Rumänien firade nationaldag den 1 december. Eftersom vi alla var lediga passade vi på att åka iväg på en liten tur och tog med oss våra kära grannar från grannlandet Norge och ett par från Polen.
Vi åkte ett antal timmar till den gamla tyskättade staden Hermannstad - Sibiu.

Hela stora torget var julpyntad och små stånd med värmande glögg fanns det gott om. Krimskrams fanns att köpa och mannen fick bland annat med sig en "snygg" gammal kommunistmössa. Han tycker den är varm iaf.
Barnen har åkt skridskor, ridit och åkt en massa karusell.
Vi har ätit gott på restaurangen Max, två kvällar eftersom vi inte enbart tyckte om maten, utan också för att vi vuxna faktiskt fick en lugn stund att njuta av maten då lekrummet med barnpassning fanns precis bredvid.

Helgen avslutades med glöggmys hos M och S. God Blossglögg, pepparkakor och lussekatter fanns uppdukat.

Det kallar jag en mysig helg!

tisdag 27 november 2012

Modigt barn


http://rlv.zcache.se/knappas_den_djura_flickan_for_pottan-p145031385573318658en872_216.jpg

För inte så länge sedan hade sonen alla sina tänder i sin mun.
Förra helgen sa det äntligen "plopp" och han fick uppleva att "tappa" sin första mjölktand.

Den hade varit mycket lös en längre tid, då den nya tanden var på väg uppåt och det bakom den första.
Eftersom han hade lite svårt att tugga kom hans pappa på den briljanta idén att ta fram tången eftersom det ändå inte gick att greppa den lille vite med fingrarna.
Efter lite vickande och trixande, och mycket hårt hållen hand på den lille modige killen som satt så still så still, så kom den äntligen ut.

Glad i hågen la han tanden i ett glas och inväntade natten och tandfén.
Snacka om att han så blev besviken när hon inte hade dykt upp under natten (just den natten som mamma och pappa varit ute och sov så gott på morgonen)
Snabbt som attan kom jag på att vi "hade nog lagt den i fel glas. Det ska inte vara färgat glas, utan den måste ju synas, annars kommer hon inte"
Tack och lov så kom hon iaf natten efter!



Sist men inte minst måste också nämnas systeryster som helt plötsligt förra veckan beslutade sig för att gå på toaletten. HAde kanske lite att göra med att jag hittat en sittring till toan.
Nu går hon enbart med trosor, bara blöja på natten och går gärna och helst själv på toaletten.

Som sagt, hon gör inget utan att hon kan göra det själv!


                                                  http://rlv.zcache.se/knappas_den_djura_flickan_for_pottan-p145031385573318658en872_216.jpg

fredag 23 november 2012

Roadtrip

Rumänien är ett helt klart bra land att leva i i många avseenden, speciellt om du har pengar.
Så här lagom till helgen blir det lite info om hur det är här nere på resande fot, eller iaf rullande däck.

Något som vi är förunnade är att vi har möjligheten att åka runt lite på helger och besöka olika platser. Och det är verkligen något jag kan rekommendera. Rumänien är inte alls som jag trodde innan vi flyttade hit. Det finns mycket att titta på, klimatet är behagligt och det är billigt.
Visst, infrastrukturen är ju inte som den borde, vilket gör att allt tar så mycket längre tid. Men när man väl vant sig vid det är det bara att njuta när man åker genom vackra, skiftande landskap.

Vår senaste roadtrip till Rasnov, Brasov och Sighisoara kan du läsa mer om under "resor", men innan du själv kommer hit och gör samma resor är det ett och annat tips om vad du kan förvänta dig;

* Barn åker "aldrig" med bälte. I nästan varje bil ser man deras huvuden guppa upp å ner framför vindrutan. Bebisar hålls gärna i famnen.
* Oftast ser man bara äldre män ute på restaurang eller vägkrogar. Fruarna är väl säkerligen hemma, iaf de över 50 år medans männen roar sig kungligt. Alltså inget ovanligt, varken i storstan eller i byarna.
* Vägarna i landet går alltid genom alla byar, vilket innebär att du måste sakta ner till 50.
I förbifarten ser du oftast någon äldre person som roar sig med att hela dagarna titta på förbipasserande ekipage.
* Se upp för lastbilar som nosar dig i baken och som också gärna kör om dig i byarna
* Se upp för häst och vagn och bilar utan lyktor och alla människor som går på vägen eftersom trottoarer inte är lika förekommande här som i Sverige
* Om du blir nödig ( iaf om du är av det manliga könet ) är det bara att stanna bilen, hoppa ut och dra fram slangen. Det kissas ofta, synligt och mycket ogenerat längs alla vägar. Vad kvinnorna gör har jag ingen aning om
* Om du blir hungrig är det bara att göra vad rumänerna själva gör. Ta med dig en bärbar grill, en filt och så har du picknick utmed vägen. Passa gärna på att ta dig en tupplur också.

tisdag 20 november 2012

Läkarbesök

I fredags var jag hos läkaren igen för min rygg, eller ryggslut eller något sådant. Det är ju lite diffust var min smärta/obehag sitter, men faktum kvarstår att bekymren fortfarande finns kvar sedan den gången jag knappt kunde gå/stå/ligga.

Har iofs inte så ont längre, förutom när jag går långt och mycket. Gå i trappor är ansträngande, både uppför och nerför eftersom det känns som att benet ska ge vika hela tiden. Att springa är en fysiskt omöjlighet. Och eftersom det var ett antal veckor sedan det hände och jag alltså fortfarande inte är bra, var det bara att bita i det sura äpplet och gå till läkaren.

Lång åt helskotta bort var iaf sjukhuset. Höll knappt på att hitta dit, körde vilse ett antal gånger eftersom jag inte hade någon GPS att förlita mig på då den tydligen var i den andra bilen.
Till slut kom jag iaf fram ( i tid dessutom )

Läkaren undersökte mig, min ryggrad, mina reflexer, hummade lite uppmärksammat när jag förklarade vad som var fel.
Hummade lite till när hon tydligen skrev ner allt från undersökningen och frågade sedan som det mest självklara i världen, vilken av två behandlingar jag ville ha - Kinetoterapi eller elektrobehandling.
-"Hm, sa jag vad är det för skillnad...jag menar vad är det jag bör behandlas för?"

Vad det är jag ska behandlar för är för mig fortfarande lite av en gåta, något med muskelfästet och nervbanorna, men jag valde Kinetoterapi som jag har fått för mig att det är någon slags sjukgymnastik. Till det hörde också lite trevlig behandlande massage....det var nog det som avgjorde valet.

Så igår var jag första gången på min Kinetoterapi. Sjukgymnasten kunde inte mycket engelska, vilket resulterade i att vi inte alltid förstod varandra eller att jag förstod exakt vad jag skulle göra. Jag fick heller ingen direkt förklaring till varför jag gjorde de alla olika övningarna, förutom att de avlastade ryggraden...
Men det resulterade i att jag fick en mycket direkt förklaring till att jag är mycket ovig, mycket otränad och tämligen orörlig.....Var det nån som sa att jag börjar närma mig 40?

Det känns som att det är en liten väckarklocka till att ta hand om kroppen lite mer. En liten väckarklocka. Jag hoppas att den börjar ringa lite högre under de 9 sessioner som är kvar och att jag kommer kunna göra de olika rörelserna liite smidigare och självklart bli kvitt bekymrena!

söndag 18 november 2012

Firande av födelsedag

Så har man gått och blivit ett år äldre,
Maken grattade mig med ett:" gomorron älskling, hur känns det att vara närmre 40 än 30?"

Dagen idag har varit av det mycket stillsamma slaget. Blivit sjungen för och lite uppvaktad, bland annat av våra trevliga grannar och så klart barnen och lite fina sånger över skype.

Igår tog maken med mig ut till nyöppnade "Vacamuu", en fantastiskt trevlig restaurang med mycket god mat. Igår valde jag mig en kalvkotlett och till efterrätt blev det en fantastisk god chokladtårta. Därefter for vi till "Tikibar" i Lipscani, berömd för sina fina drinkar och det blev både en, två och tre av den varan innan vi också stannade på Casinot. Tyvärr inga vinster denna gång, men en mycket trevlig kväll!




onsdag 14 november 2012

Punklighet

Jag avskyr när folk kommer försent.

Dock är jag själv lite av en tidsoptimist, men det spelar ju ingen roll.
Det jag säger att jag ska göra händer ju allt som oftast i alla fall och för det mesta inom utsatt tid.
När jag kommer för sent är det oftast på grund av yttre faktorer som jag inte har kunnat räkna med.

Nu ska jag ju inte säga att det bara beror på andra, men nog är det irriterande när man råkar ut för andras icke punktlighet.
Här i landet är man mycket mycket mer av tidsoptimister. Eller rättare sagt, man har ingen respekt för andras tider.

* Vatten leverans; Ska komma två gånger i månader. Ibland (rätt ofta ca 50% av gångerna)  dyker de inte upp. Någon gång fick jag höra att vi inte var hemma....(?)
Kommer de måste man vara hemma "någon gång" efter kl 16. För vi har ju inget annat för oss!

* Fix med huset; Internet har strulat några gånger och då har vi självklart ringt efter assistans eftersom de inte kunde lösa problemet över telefon.
En helg skulle det komma några tekniker, innan klockan 12 hade de lovat.
Vi väntar och väntar, skulle snart åka iväg på en liten utflykt. Ingen dyker upp....så klart.
När klockan är 13 ringer vi vår kontakt. Får självklart inte tag på honom. Klockan 14,30 dyker de äntligen upp! Och så tar det över en timme och lösa problemet.
Vi kommer inte iväg på vår utflykt men vi får vara glada för att internet funkar.
Får sedan ett mess från vår kontakt som säger att teknikerna fått ngt problem och att de nog kommer innan kl 15. Tack!

* Affärer; frågar man efter någon hjälp får man alltid vänta.....minst 10 minuter innan "rätt" person dyker upp.

* Trafiken; jag är störst, bäst och vackrast. Jag åker först för jag är viktigast-attityden gäller för alla bilförare.

* Övrigt; säger man en tid så måste du lägga på minst 30 minuter för att det ska vara sanning.....

Finns säkerligen mycket mer intressanta saker att lägga sina funderingar på.....men nog är det irriterande så säg. Tänk om vi skulle leva som de i filmen "In time" där tiden var hårdvaluta och tog den slut....ja då dog de. Då kanske man skulle tänka om och värdera och respektera andras tid mycket mer?! eller ?!

måndag 12 november 2012

Ladies Weekend

Nu är vi sex tjejer och mammor i våra bästa år precis hemkomna från en helg i Istanbul.

Vi har sett mycket, gått mycket, ätit en hel del och haft en helt underbar helg.
Vi kände knappt varandra när vi åkte, men kände varandra mycket bättre när vi åkte hem.
Underbara minnen tar vi med oss från staden som aldrig sover och som är på plats nummer två i folkmängd.

Detta kommer vi att göra om och något som jag absolut kan rekommendera alla att göra, oavsett kön....

Mer om resan under just resahttp://mysocalledlifebukarest.blogspot.ro/p/resor.html!

onsdag 7 november 2012

Tokigt barn

Varför är det så enerverande när man hör ordet "varför" minst 20 gånger varje dag?
Det är lilltjejens mest använda ord för tillfället. Används om allt, till allt och till allt och alla.
Då är det ju rätt så skönt när man så till sist också fick höra ordet "därför" när jag frågade henne "varför"

Eftersom den lilla tjejen fortfarande och mycket envist fortfarande använder sig av blöja är det rätt skönt att märka att hon numera inte gillar kissiga sådana. Men det är inte så skoj när hon inte vill sova, har kissat, ropar på en att den ska bytas och när man väl kommer upp till hennes rum, så sitter hon redan på skötbordet......

Hon har ju också vanan inne att tugga tuggummi. Påminner varje gång att det ska spottas ut när man inte längre vill ha det.
Klart att man ser att det inte längre tuggas, frågar självklart var det är. "Ingenstans" får man som det mest självklara svaret någonsin. Till slut kommer det fram att det visst inte är någonstans för "det ligger i magen. Jag sväljde det"

Igår kväll kunde damen inte sova, så det kom små fötter trippandes nedför trappan.
Efter lite övertalningsförsök låg hon en stund i soffan till vi sa att det minsann var dags att gå och sova. Hon kunde inte ligga i soffan eftersom hon inte hade varken täcke eller kudde där. Smart svar kommer att hon minsann "kan ta filten", så var det utklarat.
Till slut får vi nog och meddelar fröken att det är dags att gå. Då drar hon upp filten över sig och huvudet, gömmer sig och säger "Agnes finns inte här".
Tänk att man kan vara så finurlig bara för att man inte vill ligga i sin säng....

Idag lyssnade vi på musik när vi åt. Pratade om att Agnes härmar nästan allt när hon också var tvungen att säga "magnifyingglass". När pappa sen frågade henne om musiken var bra, svarade lillan att det vet hon inte. Men om musiken inte är bra, vad är den då, frågar pappan henne. "Skit". Så var det med det!

Till slut måste också nämnas den store killen. Han som är så duktig i skolan och gör allt utan att egentligen knussla. Läxor varje dag, matte, skriv och läsläxa. Inte nog med det, han gör läxor även på svenska och spanska. Till det så är han också världens mest omtänksamma lilla pojke och bästa storebror till denna lilla knastjej som omnämnts ovan. Han lär henne saker på det mest barnpedagogiska sätt som finns, tröstar henne när hon är ledsen och så klart retar gallfeber på henne, precis som sig bör.

torsdag 1 november 2012

Livet är skört

På vägen hem idag möttes jag av polis, avspärrningar, TV-bilar och en massa människor.
Det bra är att det inte var i närheten av oss eller någon man känner.
Det jobbiga är att det var i ett av de hörnen av skogen där en ensam liten människa stod och sålde sig själv varje dag.
Vet förstås inte om det är vad jag tror har hänt, men allt tyder på det med, som sagt, allt ovan nämnt.
Hon syntes självklart inte heller till.
Inte de andra heller som brukar stå i det andra hörnet av skogen.

Funderar på vad det är som driver en person till detta. Hört från en bekants bekant, som pratat med några av tjejerna, att de gör det på eget bevåg och att det är där de har möjlighet att tjäna pengar för att försörja hela sin familj.
Så tragiskt att det ska behöva vara på det här sättet!

Var glad för ditt liv och det och de du har runt omkring dig. Livet kan vara skört!
Kram på er alla!

söndag 28 oktober 2012

Halloween

Den här senaste veckan har jag varit fullt upptagen med att förbereda inför helgen, Halloweenhelgen. Ja iaf då vi firar den här nere. Riktiga dagen är ju inte förrän den 31:e

Vi har först firat dagen på skolan. En riktigt familjefest där man såg både det ena läskiga efter det andra. Vi var bland annat inne i "the Dungeon" Killen var tyst hela tiden....
Några bildbevis från skolan kommer här.

 Efter detta fortsatte vi kvällen i samma anda hemma hos oss med ett härligt gäng vänner!!
Barnen gick "trick or treat" i området, de gjorde monster och egna gravstenar.
Vi vuxna hade annat trevligt för oss och på tallrikarna fanns pumpasoppa, redig korv med bröd, chopska sallad och en och annan kladdkaka.

Så här såg det ut hemma hos oss, vilket det fortfarande gör förresten, Halloween är ju inte över än....men tur att det dröjer ytterligare ett år tills nästa fest.