fredag 27 maj 2011

Busiga barn

Vi ställde oss en fråga igår.....
Hur växer egentligen det här med busighet fram...och vad är som känneteckar busighet?

Häromdagen var vi på playdate hos en kille i L klass. Pojken tjatade om att de skulle få bada hela tiden (de har en pool, omringad, på deras tomt) Mamman sa nej upprepade gånger eftersom den inte var helt färdig.
Pojkarna gick ut. De skulle leka lite och hoppa studsmatta. Efter en stund går vi ut också...undrandes varför det var så tyst...och vad fick vi se?
Jo två små bara pojkrumpor som stojade och hade väldigt skoj i vattnet!

Sedan har vi lilltjejen som tycker det är mest allmänt skoj att slänga sig i soffan, fastän vi säger nej hela tiden (kanske just därför) En kväll vaknade hos upp och skulle heller inte gå och lägga sig igen, utan ville hellre vara upp med oss och titta på "Så ska det låta", dansa lite och mysa i soffan.
En annan av hennes favoriter är att ställa sig upp i stolen vid matbordet. Killen har hört oss säga till henne så många gånger att han till sist ställde oss frågan;
-"Mamma, kan du inte hålla ordning på din bebis eller? Hon ställer sig ju upp hela tiden!"

Vem är det som lär barnen det här egentligen????
Sparad

2 kommentarer:

  1. Jaa, säg det. Det har vi också undrat många gånger! Men i efterhand kan man skratta åt det, för det blir ju många roliga historier. Ha en skön helg. Blir det födelsedagskalas i helgen? Många kramar. Mormor.

    SvaraRadera
  2. Du ställer frågan -" vem som lär barnen saker"? svaret är enkelt! Ingen , inte ens jag,eller någon annan som arbetar med dessa fantastiska små individer väldigt länge har någonsin lärt något barn något!!!!! Det är helt enkelt så att de lär sig själva!Det vore förmätet att tro ngt annat.Barn (och vuxna) lär SIG saker. Vill man inte lära sig SÅ - nix, då blir det ingen inlärning, det är min fasta övertygelse. Man kan bara finnas där och lotsa dem i vissa riktningar. MEN barn är mästare på att tänka ut saker att pröva föräldrars tålamod på så håll ut. Det blir lugnare om si så där 15-20 år.Hos oss har lugnet precis lägrat sig!!!!! Det gäller bara att vara envisare än den envisaste och att var en så god förebild som möjligt(och det är inte alltid möjligt, man är ju inte mer än människa). Men jag är övertygad om att ni fixar det! dessutom är det lite spännande att se vad dessa små hjärnor kan räkna ut att testa var gränserna går.Jag håller med mormor. En vacker dag kommer dessa händelser att bli till anekdoter som ni skrattar åt. Kramar Farmor

    SvaraRadera