Så var det då helg igen. Skönt tänker väl de flesta, så även jag. Första lediga helgen efter en arbetsvecka, något jag inte haft på ca 1,5 år. Känns ju naturligtvis lite annorlunda.
Sen är det ju det där med helger efter semestern. Barnens kroppar känner inte av att det är just helg, utan de vaknar ju samma tid iaf......
Nåja, man kommer ju upp och kanske gör ngt vettigt då. Vi har iaf hunnit med att bada i poolen på förmiddagen, tagit det lugnt, busat med katterna som även busar med varandra (äntligen), så har jag tagit en sväng till IKEA. Ska ju förvandla killens rum till ett riddarrum. Hur nu det ska gå till utan symaskin. Visserligen finns det syhjälp på varuhuset, men att förklara det på rumänska/engelska blir nog svårt.
Tjejen har haft hela veckan att bekanta sig med A., vår nanny. Och det går väl bättre och bättre dag för dag. Men det skär i hjärtat varje gång man går utanför dörren och hör det lilla krypet bli helt hysteriskt. Men så är det ju iofs alltid när jag går, oavsett vem det är som är kvar hos henne.
Killen har det i sin tur väldigt bra på skolan. Engelskan går som smort, han trivs verkligen och tycker det är roligt med det mesta. Vi har också haft kompisar på besök varje dag efter skolan och varit på ett födelsedagskalas igår. Tre dagar i skolan och fullt upp redan. Födelsedagskalaset igår var det jag som hade det höga nöjet att få följa med på. Trevligt var det, både för föräldrar och barn. Barnen hade hur mkt spel, aktiviteter, sockervadd, dans, wii, nintendo, mat och jag vet inte vad, att välja bland. Vi föräldrar fick buffé och skumpa. Fint ska det vara......!
På jobbet har jag redan slängts raka vägen in i hetluften och har redan gjort mitt första pass och tagit hand om lite andra ärenden. Detta blir nog bra det här.......
Nu tar jag lördagskväll....hoppas att ni med gör det!
Åh, som det värker i Farmorshjärtat att höra att lilla A är ledsen när du lämnar henne.En liten tröst kan det kanske vara att höra att min erfarenhet som förskollärare är att den allra svåraste åldern att skola in barn till annan omsorg än mammas och pappas , är just 1.5 år.Du ska se att det lugnar ner sig när hon får kläm på att ni faktiskt kommer tillbaka. Ni får helt enkelt låta tiden ha sin gång. Jag tror inte på att avleda med ngt roligt när de är så ledsna. Man måste nog få vara " ledsen färdigt först".Det viktiga är att det finns ngn där som håller om och ger tröst och trygghet. Jag tycker inte att der är så farligt att vara ledsen om man bara har ngn att ty sig till. Det är ju faktiskt mer naturligt att lilla A blir ledsen i denna process det innebär att inte leva i total symbios ¨med bara mamma, pappa och storebror.Måste säga att det vore mer konstigt och onaturligt om hon inte brydde sig alls när ni gick ifrån henne. Men jag har upplevt detsamma med P och E och vet hur jobbigt det är att gå ifrån dem när de är så ledsna. Man har ljudet av sitt barns gråt ringande i öronen hela tiden. Men jag tror att det ofta är värre för mor och far än för barnet.Gott att höra att det går så bra för L.Det värmer , men oj som jag saknar dem!!!!!! Tror jag blir knäpp ibland. Ha det så gott och var rädda om er. Kramar Farmor/ svärmor.
SvaraRaderaJo, även vi fick lördagkväll till slut. Det blev kanske sommarens sista grill. Takläggarna behövde utfodras efter dagens slit. Men nu är allt klart, och de värkande kropparna ska läka.
SvaraRaderaKul att vi kunde skypa så att ni äntligen fick titta på lillkusinen, och vi fick se era nytillskott. D och N tyckte det var jätteskoj att hälsa på L och A. N tyckte att A's rum var finast. Vi ses snart. Kramar til de stora och pussar till de små. Mamma.