Österrike - skön semester

Nu har vi varit hemma några dagar och träningsvärken i ben, fötter, armen, hela kroppen har börjat lägga sig.
Vi har stått på våra skidor ett antal gånger varje dag.
Vi har gått upp o ner i backen efter både lilltjej och lillkille
Vi har gått upp o ner för trappen med mat och dryck
Vi har höjt armen och glaset till skyarna flera gånger om dagen.

Det har varit mycket fina dagar med mycket sol så efter en åkning måste man ju självklart svalka sig lite. Därav träningsvärken i armarna.

L har som vanligt gått i skidskola och som vanligt var det svårt att få honom till att gå dit. Och som vanligt var det svårt att få honom till att göra ngt han inte tyckte han kunde.
Första dagen låg han mest i backen och skulle inte göra någonting, inte testa att åka, absolut inget.
Till slut lossnade det och det var ju tur för några dagar senare var det skidtävling och han fick återigen med sig en silvermedalj hem.

Lilltjejen har också stått på skidorna, varje dag.
De första dagarna var hon vansinnig. Men så fort storebror tog sig an henne, förklarade vad och hur man skulle göra och visade, så gick det genast mycket bättre.
Sista dagen blev hon vansinnig för att hon inte fick åka så lång och så fort hon ville och att vi faktiskt var tvungna att åka hem.

I övrigt har det varit en mycket härligt semester. Skönt att återse farmor/farfar, E och P och att bara vara.
Vi har badat, bastat (mestadels herrarna), solat, varit lata och ätit på restaurang flera gånger, handlat bröd varje morgon och så har det också hörts och stunkigt mycket fis i lägenheten. Tror nog att det är herrarna som har stått mestadels för det.
Har också upptäckt att det fanns en hel del bilder i kameran som tagits av ngn när jag var i full färd med att lägga A. Samma dag fick maken också för sig att skaffa en ny look.....

Som allt annat tog också denna semester slut och åter till vardagen och skola för pojken.

å så lite film på kaoset....OBS...titta bort när min rumpa tydligen dyker upp i närbild..SCHYSST E!!!!

Äntligen Rumänien

Trodde nog aldrig att jag skulle säga det....men efter ett visst antal timmars bilfärd lyckades vi äntligen ta oss över till den rumänska gränsen igår.

Anledningen till att vi tog oss över gränsen var ju så klart att vi har varit iväg på en veckas skidresa.
Det verkade heller inte som att vi lärt oss av förra årets misstag när vi körde till Österrike och tillbaka till Bukarest. Tänkte att vi nog var lite mer erfarna denna gång efter ett helt års vistelse i landet och dess vägar att det skulle gå bra denna gång.

Började mycket smidigt när vi åkte till Österrike. Vi kom ut mycket fort från Rumänien och jag vet inte om det var anledningen ovan som var hjälpen, GPS:en eller helt enkelt bättre vägar. Snabbt var vi iaf i Belgrad där vi skulle övernatta, trots att vi hamnade på fel väg igen och inte den som Guide Michelin rekommenderade.

Eftersom det gått så smidigt på "uppvägen" tänkte vi att vi tar nog samma väg igen, men denna gång försöka hitta michelins väg, trots att den gick emot GPS:en.

Började söndagsmorgonen rätt sent med tanke på tidsomställningen.
Men finfina vägar väntade oss ju.
Längre sträcka på motorvägen väntade oss än på vägen upp till Österrike.

Kartan från Michelin visade att vi skulle svänga av motorvägen 6 mil fr Belgrad för att följa väg 24. Inget mer. Kan ju inte vara så konstigt då.
Ni som läst förra årets inlägg kanske också kommer ihåg att GPS inte funkar till 100% i Serbien och det faktum att det inte bör vara ngt konstigt med vägen som rekommenderas tas emot varmt.

I början går det bra när vi svängt av motorvägen, men sen börjar problemen hopa sig.....kort resumé följer

* Vi har inte tankat innan vi svänger av motorvägen och svårigheten med att hitta en mack som accepterar kortbetalning ökar i takt med att vår tank minskar.
* GPS hittar vår väg 24, men tjatar med jämna mellanrum att "vägen räknas om" Något som gör oss lite skeptiska till om vi verkligen är på rätt väg
* Vägen tar oss in och upp i bergen och de fina skyltarna med "risk för ras" kommer med ständiga mellanrum
* Vi möter inga bilar på dessa vägar
* Små och få byar dyker upp längs vår väg och vi får gissa oss till om vi är på rätt väg eller ej eftersom det inte finns några skyltar i dessa byar som talar om att/när vägen svänger och att vi ska höger/vänster. Det är rena rama gissningsleken i bilen
* Efter en lång lång bit uppe i bergen där vi återigen undrar om det är en väg eller ej, hamnar vi högst upp på berget och nedanför har vi bara ett stort stenbrott (säkert 300 m djupt ) till höger om oss, men lyckligtvis en liten stad framför oss. Men rätt som det är tar vägen slut, antagligen på grund av sprängningar, så det är bara att vända.
* Vi blir självklart stoppade av polisen utan anledning som inte kan ett ljud engelska

Efter många långa timmar hamnar vi efter lång tid i passkontroll och genomsökning av bilen är vi äntligen i Rumänien. Bara några 4 timmar från Bukarest........fy vilken resa....

Linser

För att kunna åka skidor behöver jag linser.

Linser som jag inte hade innan avresa.
Väl hemma i SE har jag liksom inte haft tid att gå till optikern.
Har under tiden här inte direkt känt att det har behövts.
Så skjuter man bara upp det.

Passade på en dag för inte så länge sedan att gå in till optikern (är ju ändå liite skeptisk) i relativt god tid för att hinna få leverans innan skidåkningen....

Döm av min förvåning över hur lätt det gick att få ett par linser.
"Behöver ett par linser" säger jag "vem ska jag prata med?"
"Går bra med mig" säger biträdet (tydligen också optiker) och går bort mot en hylla "vilka vill du ha?"
"Hmmm...ja inte vet jag, kommer inte ihåg vilka jag hade sist. Ska jag inte göra någon undersökning, tror dock inte min syn har ändrats"

Slutade med att jag fick säga vilket märke jag ville ha, fick påtala att jag ville ha undersökning och gick därifrån med 7 par linser, vätska, lite fuktdroppar, ett par glasögonfodral och 1000 kr fattigare.
Snabbt, enkelt och relativt billigt.
Jag tror jag går dit igen.

På g

Om några timmar sätter vi oss i bilen för att ta oss till Österrike.

Denna gång har vi försökt förbereda oss lite mer noggrant än sist.
Hotell är bokat för övernattning. Vi har läst på kartor för att se, förhoppningsvis, bästa vägen till Österrike, och så självklart till hotellet med (kom maken på just nu)
Har skrivit ut Michelins karta, bara för säkerhets skull.
Vi har packat.....tillräckligt lite för att få plats i en väska, för i år har vi äntligen tvättmaskin igen.
Har lagt ut allt i bilen.
Packat barnens överlevnadsväskor att ha bilen, dvs...leksaker, cd, lånat DVD, filmer.
Har fixat ett antal mackor (vi äter frulle i bilen - maken gör undantag från ätandet i bilen. Konstigt att han protesterar mot det i vanliga fall. Han städar ju ändå inte) och ett antal påsar med gottis och dryck.
Fixat kattvakt.
Har kommit ihåg att tanka.
Fått sista numret av Femina......kom i brevlådan idag! Första numret av min prenumeration. Hade väl aldrig förväntat mig att den skulle komma så lagom till avresan.

Hoppas nu bara att det går smidigt imorgon.

Dyra vanor

Kommer aldrig kunna flytta hem till Sverige igen.

Har kommit på mig själv att under de senaste dagarna har jag gjort en hel del för mig i form av olika behandlingar.
Det har blivit
*Ansiktsbehandling
*Färgning fransar o ögonbryn
*Fettskakning
*Klippning
*Superföning och tvätt av håret med låååång huvudmassage
*Manikyr

Allt detta till ett totalpris på 700 kr. Och det är dyrt....mycket dyrt här om jag förstår mina rumänska vänner här. Undras då vad det skulle gått på hemma i Sverige. 

Funderar över hur det kommer sig att jag är så flitig besökare på skönhetssalongerna och har kommit fram till att det kan bero på följande;
*Har anammat livsstilen här nere så pass att jag vill smälta in
*Har kommit fram till att luften är så förorenad i en sån här storstad, så vill man inte se ut som ett rynkigt russin när man blir äldre är det bara att ta tjuren vid hornen nu.
*Passar på att njuta av det goda när man ändå har möjligheten

I vilket fall som helst är det gött!

Melodifestival

Saknade en sak i de svenska tidningarna idag....

Rätt låt vann......

De är ju oftast mycket snabba med att konstatera när fel låt vinner och det är så mycket skriverier om låtens chanser ute i Europa.
Nu får vi väl istället konstatera att det faktiskt var rätt låt som vann eftersom avsaknaden av skriverierna inte har uppnått samma status som tidigare.

Vi hade iaf mycket trevlig med att heja fram rätt låt. God mat med lite god dryck och vips var barnen borta, även de som tidigare varit klistrade framför tv;n när festivalen pågick.
Många diskussioner om vilken låt som var bäst vandrade runt bordet, olika åsikter.
Men det verkar som att vi alla var lite överens om att det var rätt låt som vann, även om vi alla kanske inte tyckte det var bäst låt.

Nu få vi vänta tills i maj för den stora  finalen, och tänka sig, vid situationer som denna känner man sig mer svensk än tidigare....

Familjeporträtt

Igår slog vi slag i saken.

Hela familjen samlade på en och samma punkt.
Nämligen hos fotografen.

Tänkte det skulle vara trevligt att ha lite foton på barnen nu när de har uppnått den aktningsvärda åldrarna av 2 och 6.
Jag hade tom fått lite tid för mig själv på morgonen så iaf jag var så snoffsig så i håret och på naglarna. Nu var det iofs inte för fotograferingen som jag var på salong, nej det var för melodifestivalens skull och kvällens partaj som jag å A. bestämde oss för lite egentid.
I vilket fall som helst så skadade det ju inte att vara fin.

Väl hos fotografen gick det hur bra som helst, till en början. Sen flippade A ut och bara låg på golvet o skrek, ville inte vara med på några kort. L skulle ta kort själv så vi fick egna porträtt på barnen med. Han stod mest bara å vifta på armarna och smålog. Själva blev vi mer å mer svettiga och den där trevliga stunden verkade inte riktigt infinna sig när man så väl behöver den.

Till slut lyckades vi nog få några bilder på barnen tillsammans, hela familjen, ett barn i taget, jag å A, P och L, jag å P. Hoppas att det finns några bra bland alla som knäpptes. Ett å annat gråtfoto lär ju finnas, men å andra sidan, det är så A är just nu och det är ju vardagen som ska förevigas eller hur?

Här är några bilder fr fotografen Kathrin, så nu ligger förhoppningarna där istället....

All snö borta

Här är inte undrens tid förbi.

Har ju tidigare sagt att det tar myyycket lång tid för vägarna att röjas när snön väl singlar ner från skyn.
Vi blev ju insnöade ett antal gånger pga detta lilla missöde.

Snacka då om att man blir mäkta förvånad när man inte har tålamodet till att vänta att snön ska smälta bort, nu när det börjar bli lite varmare.
Nej då....så fort det blev någon grad ovanför o-strecket och det tydligen inte inträffar några plötsliga väderförändringar i mars månad så åkte de stora skoporna fram igen. Tillsammans med stora lastbilar.
Vägarna skrapas rena från all snö som finns för att det ska bli som tidigare med bredare gator där man återigen får gissa sig fram om det är 1- eller 2-filigt och om det är på ens sida körbanan det gäller, eller på mötande trafikens sida.

Skönt är iaf att snön är borta från vägarna....

Vad hade jag gjort

Undrar verkligen vad jag hade gjort för att förtjäna denna dag. Tur att den snart är över.

Har mått pyton hela dagen...allmänt krasslig. Tjejen också, hon har fått duscha av sig 2 ggr bara för att bli ren.
Mess av nanny på vägen hem. De är hos hennes kompis, för då hade hon också börjat må dåligt och tittar ner i toastolen, när hon och tjejen är på musikklass. Så bara att hämta A där. Tur jag inte kommit så långt.
Hela em går sedan i samma anda o inte är killen mkt bättre....men han e bara trött.
Det är inte lätt att må dåligt när man är själv och har två barn som måste tas omhand och utfodras.

Hur gör alla ensamstående dag ut å dag in. Ni är beundransvärda!

Obs.....glömde ju att skriva igår att jag natruligtvis också dragit till ngn muskel i höften när jag å L lekte så att jag knappt kan gå. Speciellt inte i trappor. Vilken tur att vi har en massa trappor nu igen .....

Nyinflyttade

Jag tycker inte om att flytta......

Och ändå har man valt att göra det väldigt många gånger i sitt så korta liv. När jag räknar efter, om jag räknar både "små" och "stora" flyttar, dvs inte flyttar så mkt saker, men ändrar adress har jag kommit upp till hela 14 ggr. 
Hmmm.....

Å snart väntar den stora tömningen av huset. Antar jag iaf eftersom det ligger till försäljning.
Ser INTE fram emot den.......

Trodde vi hade lite saker här i lägenheten eftersom vi köpt ett helt nytt bohag och har kvar det mesta i huset.
Men tji fick jag eftersom vi hållit på en antal dagar, hyrt hjälp och fortfarande inte är klara.
Maken har ju sen också väldigt lägligt valt att åka hem till Sverige just idag.....
Typiskt, men sen å andra sidan får jag det ju precis som jag vill ha det här hemma. Så jag vet inte vilket som är bäst.

Killen är iaf förtjust i sitt nya rum. Han fick välja först och valde mycket taktiskt det med eget badrum.

Bilder på huset kommer när jag hittar kameran.
Tills dess kan ni surfa in på....
http://www.ibizahouse.com.ro/content/en/

Nu ska jag flyttanmäla.....

Får man vara trött en fredags kväll?

Tänker lite tillbaka på den gångna veckan o undrar om det är ok eller inte att vara lite så där halvdäst å bara ligga i soffan just nu?
Efter lite funderande så är jag beredd att säga ja.

Förra helgen bestod ju av att vi var själva jag å barnen o förutom lillans födelsedagsfest så städade vi x antal timmar i nya huset.
Har tränat nästan varje dag denna vecka.
Har hunnit med 3 fettskakningar
Har packat o flyttat massor av kläder, pryttlar som man bara förstår att man har tills man ska flytta dom. Och som alltid konstaterar att man har MYCKET saker, även om vi lever i tron att vi knappt har nått eftersom vi har ett helt bohag till i Sverige att frakta ner.....
Jobbat på som vanligt under veckan, men varit själv så det har inneburit lite mer saker än i normala fall.
Jobbat med killen och hans humör så i slutändan även mitt humör (eller familjens då)
Hunnit med en sväng till IKEA för att shoppa nödvändiga flyttkartonger.


Hmm....ja... det var den veckan den. Imorgon flyttar vi....då blir man nog trött efter det med.