Har en liten ovana att lägga saker å ting på lite olika ställen och vips bara försvinner de. Vet inte om det är någon klåfingrig liten sak som är framme, någon som städar undan eller minnet som sviker.
P hade sin telefon på bordet. Lilla jag får syn på den och frågar
-"pappas?"
-"Ja det är det, du kan nog få titta på den" säger jag.
Efter en stund ser jag varken flickan eller telefonen längre.
Tittar ut eftersom vi har dörren öppen i det fina vädret.
Får syn på lilltjejen sin bil.
Där sitter hon så fint så i bilen med ena handen på ratten, den andra har ett stadigt grepp och telefonen vid örat och munnen går i ett.
Snart kanske hon ringer till farmor och farfar!
SvaraRadera