Försvunnen form

Efter ett antal månader utan att ha haft någon inspiration, ork eller känsla......nej, nu ljög jag...ingen lust eller helt enkelt för lat för att röra runt lite på fläsket, så har jag kommit fram till att det är nog dags.
Eller det är ju så att våren, sommaren och en liten alpinresa står på tur om några veckor.

Vi har ju så till sist också fått "lite" snö här nere. Och med snö så innebär det ju att man måste ha på sig lite andra kläder när man går ut.
Så döm av min "förvåning" att det var lite tajt i resårbandet runt midjan när skidbyxorna åkte på.
Det är ju så att kläder som man undermedvetet vet kan vara lite tajta, sätter man oftast inte på sig, utan låter de bara hänga kvar i garderoben med förevändningen att, de är ju inte så snygga just nu.....
Men med skidkläder har man ju inte riktigt den möjligheten tyvärr. Nej där kommer den stora förvåningen varje år.
För mig var det nu.
Så för några veckor sedan, nä nu ljög jag igen. För två veckor sedan tog jag mig i kragen å släpade ut mig till gymmet igen. Har varit där nu ett antal gånger, letat efter den där försvunna formen. Har kanske kommit lite närmre, jag vet inte riktigt. Kanske är jag långt ifrån den, eller så har jag helt enkelt aldrig haft den så jag jagar bara en synvilla.....
Men nog är det väl konstigt, att varje gång man är på jakt efter sin form så upptäcker man det alltid i sista minuten. Och på något konstigt sätt så går tiden jättefort tills dagen D kommer och hur mycket man än letar så hittar man den aldrig till 100%.
Har konstaterat att det är mycket kort tid för mig kvar......så jag får kanske börja leta på fler ställen och om jag hittar den, se till att jag håller kvar den istället för att låta den försvinna gång på gång........