"Nu är jag 3 år och då är jag stor. Jag är en stor flicka nu, ingen bebis. Jag är inte liten som C. Han kissar och bajsar i sin blöja. Det gör inte jag, jag är stor nu Jag behöver ingen blöja längre. Jag behöver heller ingen napp längre."
Denna konversation, eller rättare sagt monolog, hör jag konstant, varje dag, minst en gång i timmen.
Så är det att ha en liten bestämd ung dam i sina bästa år under samma tak.
Mamma får inte hjälpa till att klä på mig - då blir jag arg
Får inte hjälpa till att borsta tänderna, gå på toaletten, klä på mig ytterkläder eller skor.
Mamma får inte heller hjälpa till att dela maten, bre macka, sätta på mig plåster. Då blir jag också arg.
Häromdagen konstaterade jag också att nu var jag så stor att jag inte heller behöver blöja på natten så då bestämde jag mig för att sova utan den och hade somnat innan mamma hann komma in i rummet. Nu har jag sovit utan blöja i två nätter. Men just inatt kände jag mig nog lite liten igen, så de behövde jag blöja igen. Kanske var det för att jag bestämde mig för att sova i bebissäng nu när vi ska till Österrike.
Hur kan hon bara komma ihåg det från ett år sedan?
Barn är märkliga men härliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar